Skolmuseet

 

 

 Forskningsprojekt

Under den senaste 25-års perioden, har Ängersjö dragit till sig ett stort forskningsintresse och det har även resulterat i det nya, tvärvetenskapliga projektet om vad som hänt inom olika områden de senaste tusen åren.
De allra äldsta fynden från Ängersjötrakten är 8 000 år. Det är stenåldersboplatser vid Öjungen och Ängersjö.
De äldsta enstaka fyndet som hittats är en liten handtagskärna av jaspis från just Öjungen. Här fanns människor mycket tidigt.
Sammanlagt 33 platser inom socknen har lämningar efter stenålderns samlare, jägare, fiskare och fångstmän.
Till kulturminnena från bronsåldern, kan hänföras många av de hittills påträffade 52 fångstgroparna för älg.
Omfattande forskningsarbete har lagts ner vid Gammelvallarna. Av allt att döma, rör det sig om medeltida fäbodar anlagda på 1200- och 1300-talet, vilket gör dem till de äldre lämningarna i landet.
Även järnframställningar kom igång tidigt i de här bygderna.
Undersökningsresultaten från Gammelvallarna, kombinerat med resultaten från själva byn, har stor betydelse för frågan om kolonialiseringen av skogslandet under vikingatid och äldre medeltid.

Allt detta bildar underlag för hela projektet FLEXIBILITET SOM TRADITION UNDER TUSEN ÅR.

LUM - Arkivet
LUM - Lunds universitet Meddelar - Nr 11, 2001

Det gamla landet

Ängersjö är byn i periferin som plötsligt hamnat i centrum för uppmärksamheten. Hit kommer upplevelseturister och forskare från hela landet och här utspelar sig 2001s julkalender i teve. Men vad blir kvar när besökarna åkt hem? Vem värmer stugorna när vintermörkret faller? I Ängersjö är det ont om folk och ont om jobb. Men byborna har idéer.

En dag i början på 90-talet klev Folke Pålsson från byalaget i den lilla norrländ-ska byn Ängersjö in hos professor Maths Isacson på Arbetets museum i Norrköping.
"Vi tycker att ni ska forska om oss" sa Folke.
Och så blev det.
Ett par år senare satte etnologen Ella Johansson från Lunds universitet för första gången sin fot i Ängersjö på gränsen mellan Hälsingland och Härjedalen. I sällskap med ett 40-tal andra forskare, deltog hon i en tvärvetenskaplig konferens i den lilla byn. Arrangörer var byborna själva, med Folke Pålsson i spetsen. Inbjudna var också landshövdingen, representanter för ABF och en rad andra med förankring inom kulturarbete och folkbildning. Alla togs väl om hand.
– Vi forskare bodde inhysta hos byborna, och de visade stolt upp vad de åstadkommit, bl a ett imponerande friluftsmuseum med ett 30-tal byggnader och anläggningar. Museet gestaltade skogsbruket genom tiderna. Kojor, fäbodar och kolmilor visade hur människor levt och arbetat, berättar Ella Johansson.
Konferensen blev upptakten till ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt. Sexton forskare från hela landet har sedan fyra år Ängersjö som utgångspunkt för en bred kulturhistorisk analys av en svensk skogsbygd under tusen år. Naturvetare, samhällsvetare och humanister samarbetar för att få veta hur människorna levt och överlevt i denna lilla by.
Ella Johansson som formulerat projektidéerna och författat ansökan utsågs till ledare för projektet. Hon är trots sin sydliga hemvist välbekant med trakten. Inte långt från Ängersjö tillbringade hon många barndomssomrar hos sin mormor och morfar, och hennes avhandling handlade om de norrländska skogsarbetarna.
Men varför tände forskarna på Ängersjö? Blev de "förförda" av byborna? Ja, på sätt och vis blev de nog det.
Ängersjö skiljer sig inte från många andra små byar i inre Norrland, med avfolkning, arbetslöshet, nedlagda skolor och affärer. I dag bor bara ett 40-tal personer i byn, de flesta äldre. Jordbruket är nedlagt, djurhållningen har upphört sedan länge. Vad de har är skogen, byns outsinliga inkomstkälla genom århundraden, liksom en öppenhet och en uppfinningsrikedom med rötter i den lokala traditionen. Det är detta som fångat forskarnas och så småningom även Riksbankens jubileumsfonds intresse; Kulturfonden har sedan 1998 anslagit sammanlagt 18 miljoner kr till projektet.


Periferi del av en helhet
Ängersjö ligger i civilisationens utkanter, det är flera timmars resa till närmsta stad. Tidigare forskning har ofta betraktat periferi och centrum som motsatser. Områden som Ängersjö har setts som offer för centrums expansion, men också som lite gammalmodiga, skyddade rester av något ursprungligt, äkta och orört.
Den bilden stämmer inte, tycker Ella Johansson:
– Det är för enkelt att sätta det traditionella i motsats till det moderna, periferi i motsats till centrum. Vi menar att periferin måste förstås som del i en helhet, där kontakterna med centrum är en förutsättning för livet i utkanten, säger hon.
"Flexibilitet som tradition" är huvudrubriken på forskningsprojektet. Ängersjöbornas flexibla sätt att försörja sig har kunnat beläggas ända tillbaka till 1200-talet då den första bondgården anlades. Alltsedan dess präglas byn av mångsyssleri, som anpassats efter råvarutillgångar, behov och efterfrågan.
– Vid sidan om jordbruk har man livnärt sig på jakt, järn och skog. Att ta vara på myrmalmen krävde teknisk kunskap och skicklighet. Både järntillverkningen och handeln visar att byborna haft tät kontakt med omvärlden och varit öppna för nya idéer. Ängersjö har inte varit isolerad trots att byn legat så otillgängligt. Visst har man varit fattig i perioder, men avståndet till makten har också gjort det lättare att slippa undan skatt och bygga upp ett välstånd, säger Ella Johansson.
Tidigare forskning visar att levnadsvillkoren i samhällens periferier gynnar jämlikhet, öppenhet och informella kontakter mellan människor. Mönstren går igen i Ängersjö. Även om det funnits självägande bönder och torpare, så är man fjärran från de är feodala hierarkier som dominerat slättbygderna i stora delar av Europa. Livet långt från centrum och bristen på arbetskraft har präglat relationerna och värderingarna, t ex synen på vad som ansetts vara "en bra människa".
– Det finns en lång tradition av samarbete i byn. Än i dag blomstrar föreningslivet, och man tar ofta till kooperativa modeller för att lösa sina problem. Människor gick förr samman i lag och föreningar som drev kvarnar, fäbodar, gemensamma tvättstugor – och det är en förening som driver dagens friluftsmuseum.

Konkurrens
Syndikalismen, ibland kallad den norrländska socialismen, är stark i Ängersjö. Men parallellt med den kollektiva andan har det funnits rivalitet och egenintresse. Konkurrensen om jorden har varit hård, berättar Ella Johansson.
– Man skulle tro att den enorma naturresurs som skogen är, skulle göra folk mindre nogräknade men man har alltid värnat starkt om sina tillgångar. Kanske är det nybyggarandan som sitter i, funderar hon.
Mitt och ditt, privat och gemensamt, tradition och förnyelse. Forskarna ser i Ängersjö en driftighet, som förenar egenintresse och omsorg om det gemensamma, som fångar upp nya trender och möjligheter till försörjning, utan att man kommer i konflikt med sina grundläggande värderingar och förlorar sin "själ". Friluftsmuseet med sin satsning på upplevelser för besökaren är ett exempel; hit har byborna förresten lyckats locka kungen och drottningen, vilket man slår mynt av i broschyrerna. Forskningsprojektet är ett annat exempel. Byborna har "adopterat" forskarna och ställt i ordning en fast forskningsstation; finansiering ordnade den driftige Folke Pålsson med hjälp av EU-pengar, på ett stadium då många forskare inte visste hur man skulle närma sig EU och få del av dess miljoner. Och nu senast är det alltså teves julkalenderteam som fyllt byn med liv under några vintermånader; ett besök som ger PR-vinster för ett bra tag framöver.
Ängersjö är inget Gnosjö, och privat småföretagsamhet är inte en modell som verkar slå an här. Men med sin speciella form av företagsamhet har byborna i alla fall fått över kulturen och vetenskapen på sin sida, i en tid då upplevelse- och kunskapsindustrin står högt i kurs. Men räcker det? Kommer byn att överleva?
– Det vet ingen, erkänner Ella Johansson.
Fast det finns hopp, tillägger hon.
– Ett ungt par med bebis har börjat engagera sig i byns liv. Och det finns andra bybor som tidvis bott på annat håll, men fortfarande äger lite mark och skog, och som vill köpa in mer till sina barn och kanske bereda väg för en återkomst. Om det sedan räcker i längden är förstås omöjligt att säga.
Framtiden är alltså oviss, men forskningen om Ängersjö kan ändå bidra till förståelsen av hur människor anpassar sig till nya villkor, med hjälp av erfarenheter och förhållningssätt som finns bevarade i den lokala kulturen och traditionen.
– Forskningen visar att människor kan vara mycket mer präglade av tradition än vi tror. Men det behöver inte vara ett hinder; vi kan vara moderna och traditionella på en gång; rationella och samtidigt trogna våra grundläggande värderingar. Därför behöver man kanske heller inte vara så bekymrad över kulturskillnaderna i dagens mångkulturella samhälle. Det behöver inte vara smärtsamt att anpassa sig till moderna förhållanden, för man tar med sig det gamla, in i det nya.

FAKTA OM PROJEKTET
"Flexibilitet som tradition. Näringar och kulturmönster i skogsbygd under tusen år" startade 1998 och ska pågå i fem år. Finansiär är Riksbankens jubileumsfond, Kulturfonden. Sexton forskare från Umeå i norr till Lund i söder, representerande nio olika ämnen, ingår i projektet som ska resultera i åtta avhandlingar, varav den första kommit nu i december. En antologi, "Periferins landskap", med delrapporter utges också inom kort på Nordic University Press. År 2003 arrangerar forskarna i Ängersjö en internationell konferens om periferiforskning. Från Lunds universitet deltar i projektet förutom Ella Johansson också medeltidsarkeologen Mats Mogren. 

Läs mer om projektet genom att klicka här!

Information in english